SJ lät tillverka 11 stora snälltågslok av litt F mellan 1914-1916. Loken var de största och starkaste snälltågsloken som byggts i Sverige och tillverkare var NOHAB i Trollhättan.
Det var fyrcylindriga kompoundlok med löpboggi fram, tre drivaxlar och löphjul under hytten. De lär vara konstruerade för 127 km/h, men fick i Sverige bara gå i 90 km/h eftersom banorna inte tålde mer. I Danmark däremot var loken godkända för 110 km/h.
F 1200 var den 1 oktober 1918 med om den svåra tågolyckan i Getå, där banvallen hade rasat ut i Bråviken. F 1200 drog ett snälltåg som i mörkret körde ned i gropen med sitt snälltåg och 41 människor omkom i Sveriges hittills svåraste tågolycka.
Loken kom att användas främst i snabba och tunga snäll- och expresståg på Stockholm-Malmö fram till elektrifieringen 1933. Efter det gick de några år på Västkustbanan innan de såldes till DSB i Danmark 1937. Anledningen att de inte hittade något annat att göra i Sverige var att de var för stora och tunga för andra banor och man saknade helt enkelt trafikuppgifter för dem, eftersom elektrifieringen gick snabbt framåt.
I Danmark blev loktypen populär och F 1200 hette där DSB E 964. DSB blev så förtjusta i loktypen att man byggde flera lok av samma typ i Danmark senare. När Järnvägsmuseum ville ha tillbaka ett F-lok i Sverige så blev det F 1200 som kom tillbaka 1963 och efter renovering på SJs verkstad i Östersund i mitten av 60-talet återförsvenskades loket och fick sitt nuvarande utseende. Loket har sedan dess tillhört oss och används endast vid speciella tillfällen.