Bommar nedmonteras på Öland 1961.
Syns jag inte finns jag inte!
Att SJ behöver marknadsföra sig är något som uppstår under 1900-talets första år. SJ får en egen reklamavdelning i mitten på 1930-talet och de får mycket att göra.
Till en början blir det att marknadsföra landet Sverige och järnvägen som en del av en upplevelse. Sedan kommer semesterlagen och två veckors semester 1938. Strax innan hade konkurrensen från vägtrafiken börjat kännas av från 1920-talet och framåt. Ett andra världskrig kom emellan och ställde allt på sin yttersta spets. Efterkrigstiden innebär stora påfrestningar för SJ. Ett SJ som 1948 hade ca 72 000 anställda och egentlig mening inte längre bara var ett järnvägsföretag utan mer ett transportföretag. Många av de förstatligade banorna har svag ekonomisk bärighet. Både resande och godshantering minskar och skapar underskott för SJ.
Något måste göras och receptet är att lägga ner olönsamma banor. Det var bara början. Vägtrafiken fortsätter att öka och tar än mer andelar från SJ på alla områden.
Här börjar SJ med en intensiv propaganda för att man ska använda sig av järnvägen i alla olika sammanhang.
Med SJ kunde man med tåg, buss och färjor nå överallt, transportera allt överallt!
Detta syns verkligen tydligt i reklamen. Det gäller att få alla delar av systemet att bidra till att användas till sina olika syften. Under just 1950-talet är reklamen i ljusa färger för att in på nästa decennium gå i andra färger. Kostymen är då för stor. Alla väljer inte tåget och intäkterna minskar, men inte kostnaderna och det får konsekvenser.
I museets arkiv finns hela produktionen av SJ reklamavdelningen under tiden 1930-talet fram till 1970-talet samlat.