Åtta engelska lok

Textversion för Henrik Reuterdahls visning av engelska lok på Järnvägsmuseet och i Tåghallen.

[Kameran visar detaljbilder från olika ånglok. Henrik Reuterdahl, affärsutvecklare, står framför ett ånglok inne i Järnvägsmuseets utställningar:] Hej! Jag heter Henrik Reuterdahl och jobbar på Järnvägsmuseet i Gävle. Vi ska prata om våra engelska ånglok som vi har från det tidiga England. [Henrik Reuterdahl vid olika ånglok inomhus. Närbild på ett ånglokshjul. Texten ”Åtta engelska lok” visas.]

[Henrik Reuterdahl, igen:] Vi står i vår utställningshall i Gävle, och vi ska prata om att det är 200 år med järnväg i England i år. [Järnvägsmuseets entré, där en lång kö slingrar sig utanför. Inne i museet syns människor röra sig i utställningarna.] Och varför pratar vi om det? Därför att vi har flera ånglok som är byggda i England, för Statens Järnvägar och andra bolag. Bakom oss så har vi Prins August. [Texten ”Lok nummer 1: Prins August” visas. Kameran sveper över loket och visar helbilder och närbilder.]  Det är kanske mest känt här hos oss. Det är ett ånglok byggt för blandad trafik, det vill säga godståg och persontåg. Det kom till SJ vid öppningen av Malmö-Lund 1856. Det är byggt av Beyer Peacock i Manchester. Loket togs ur trafik 1906 och ställdes undan till ett framtida järnvägsmuseum.

[Bilder på lokhjul som står utomhus. Henrik står i solskenet framför en röd tegelbyggnad:] Nu har vi sett det engelska ånglok som vi har i vår utställning i Gävle. I andra änden av Gävle så finns Tåghallen, där vi står nu. [Bilder på Tåghallens exteriör. Intill tegelfasaden löper räls där det står olika fordon.] Det här är Gävle-Dala Järnvägars gamla huvudverkstad från 1905. En ganska stor byggnad. Det är 975 meter spår inomhus och fullt med fordon. Här har vi ännu fler engelska ånglok. Häng med, så går vi in och kollar på dem!

[Tåghallens interiör. Flera lok syns i bild. Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 2: Jernsida” visas, Henrik Reuterdal står framför ett ånglok.] Bakom oss har vi loket Jernsida. Det är ett godstågslok med tender. Det är byggt 1867 av Bayer Peacock i Manchester. Littera G och nummer 93. Det är byggt åt Statens Järnvägar. Vi vet inte riktigt om det är Jernsida som står här för man sparade två lok. Man sparade också lok nummer 161, Vik, och gjorde ett lok av det hela. [Detaljbilder på loket, samt en översiktsbild av loket.] Det finns delar på loket som är från Vik. Vi är inte säkra på om det är Vik eller Jernsida som faktiskt står här, men hon är märkt Jernsida i alla fall.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 3: Thor” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett ånglok:] Bakom oss har vi ett lok som heter Thor. Det är byggt redan 1861 av Beyer Peacock i Manchester. En sadeltank kallas maskinen. Vattnet ligger som en sadel över ångpannan, som en vattentank över, som du ser här bakom. [Bilder på sadeltanken, följt av andra detaljbilder samt en översiktsbild av loket.] Thor har använts av rallarna, för banbyggnationer, när stambanorna byggdes, för att dra grus, tåg och annat material som behövdes. Det är avställt väldigt tidigt, och blir museiföremål hos oss.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 4: Göta” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett ånglok:] Då har vi ytterligare en Beyer Peacock-lok från Manchester. 1866 köper SJ den här loktypen som heter A. A-loken har, som ni ser, ett enda stort drivhjul. [Närbild på det stora drivhjulet, följt av andra detaljbilder.] Det gör att det är stort och högt. Då går det fort. Men det är också slirigt med bara ett hjul, så det spinner ganska lätt. Loken kallades för spinnrockar, för det var vanligt att de slirade och då spann hjulen loss som en spinnrock, därav smeknamnet. Det är ett rent snälltågslok för ganska lätta och snabba tåg. De gick mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Göta ställdes av 1906 och blev museilok när Järnvägsmuseet öppnades 1915. Vi körde faktiskt med Göta senast 2015, ute på linjen.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 5: Lillfutten” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett litet ånglok:] Nu står vi vid ett väldigt väldigt litet lok. Det har används på Elfkarleö bruk en gång i tiden. Det är byggt redan 1873 av Henry Hughes i England. [Detaljbilder på loket, samt en översiktsbild av loket.] Vi vet inte var loket var de tre första åren, troligen i England på någon industri, men det kommer 1876 till Uppland och bruket Elfkarleö. Loket kallas “Lillfutten” för det var så litet, tyckte man. Det är ett av de absolut minsta normalspåriga loken som har byggts för svensk trafik.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 6: OFWJ lok 8” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett grönt ånglok:] Då var det dags att prata om ett lok från ett privat järnvägsbolag. Oxelösund Flen Westmanlands Järnväg köpte den här loktypen från Sharp Stewart i Manchester 1876. [Detaljbilder på loket, samt en översiktsbild av loket.] De här loken användes för godståg och persontåg och den gick på banan som transporterade malm från Grängesberg ner mot Oxelösund. Den här banan bestod av tre olika bolag som till slut blev TGOJ, Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds järnvägar. Loktypen togs ur trafik så småningom. Det här loket renoverades 1956 när SJ fyllde 100 år och gavs som gåva till Järnvägsmuseet. Vi körde senast 2015 med loket.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 7: Bergslagernas Jernvägar K27” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett ånglok:] Det här loket heter Bergslagernas Jernvägar K27. Det är byggt av 1880 av Beyer Peacock och det är väldigt likt Jernsida som vi tittade på innan. Detaljbilder på loket.] Men det här är köpt av ett privat bolag, Bergslagernas Jernvägar. De gick då, eller går fortfarande, från Bergslagens skogar via Värmland, Dalsland ner till Göteborg. Och det här loket var byggt för att dra gods och malm, kan man säga.

[Detaljbilder på ett ånglok. Texten ”Lok nummer 8: Novelty” visas. Henrik Reuterdahl står framför ett litet ånglok:] Då ska vi runda av den här rundan med engelska lok här i Tåghallen och titta på Novelty, som står bakom mig. John Ericsson, svensk uppfinnare, byggde Novelty ihop med John Braithwaite i England. Syftet var att delta i en tävling i Rainhill 1829, som handlade om vem som har ett bra lok. [Detaljbilder på loket, samt en översiktsbild av loket.] Det gick inte så jättebra för Novelty, utan George Stephenson vann med Rocket och Novelty skrotades så småningom. Men 1980 så byggs det en kopia av Novelty. Och den har vi faktiskt hos oss och den är körklar.

Henrik Reuterdahl står kvar framför ångloket Novelty:] Jättekul att ni har varit med oss idag och tittat på våra gamla lok. Vi har väldigt mycket mer lok här i Tåghallen och på Järnvägsmuseet. Ni är jättevälkomna att besöka oss i sommar och titta på alla våra fordon, åka med våra rälsbussar och vårt minitåg och se våra utställningar. Välkomna!

|Bild av ett ånglokshjul.]