Ånglok S1 1923
Ångloket S1 1923 är det nyaste ångloket i Järnvägsmuseets samling. Efter andra världskriget fanns behov av starkare dragkraft, men dieselloken var inte tillräckligt utvecklade för att kunna ersätta ångloken. Den sista beställningen av ånglok som SJ gjorde var av typ S1.
Ångloket S1 är ett tanklok, vilket innebär att det kan gå lika fort både framåt och bakåt. Det har stora förråd och är hyfsat starkt. Loket är till för både person- och godstrafik och SJ köpte 20 stycken av den här typen.
Loken levererades åren 1952–1953 och S1 1923 var ett av dem.
S1-loken användes bland annat på Ystad- och Simrishamnsbanorna, Halmstad-Nässjö, Borås-Alvesta, Ludvika-Vansbro samt Inlandsbanan och de norrländska tvärbanorna.
Just det här loket befann sig i Östersund och drog bland annat det sista tåget mellan Sveg och Hede år 1966. Sedan blev det museilok och ställdes upp intill stationshuset i Sveg under många år. På 1990-talet hamnade loket på Järnvägsmuseet efter en renovering i Grängesberg. Loket gör sig bra vid körningar där man vill slippa ett tenderlok som går sakta med tendern först.
Begreppsförklaring
S1 är en beteckning (littera på jvg-språk) på loktypen och betyder:
S = Tanklok för lätta tåg (främst persontåg) med yttercylindrar och tre drivaxlar.
1 är variant 1 i S-familjen.
1923 är lokets individnummer.
Tillverkad
Nydqvist & Holm AB, 1952
Längd
14 meter
Vikt
78,2 ton
Motorstyrka
Dragkraft 8,1 ton vilket ger ca 830 hk
Hastighet
Högsta tillåtna hastighet: 80 km/h åt båda hållen