Interrailaffisch 1980
Möjligheten till att tågluffa är på ett vis inte nytt.
I snart 150 år har en sorts tågluffning varit möjlig där man ha kunnat köpa en biljett berättigad till ”rundresor” i då kanske främst Sverige och Norden. Att tågluffa är starkt förknippat med det kort som infördes med anledning av att internationella järnvägsunionen (UIC) firade 50 år, Interrail.
Möjligheten till att tågluffa med Interrail i Europa öppnades år 1972, och då erbjöds personer under 21 år möjligheten att åka tåg i 21 europeiska länder i en månads tid. Kortet kostade 1972 350 kr i Sverige. Köpte man kortet i Danmark, Norge eller Finland kunde man resa fritt även i Sverige.
Succén lät inte vänta på sig. Det var en frihet att bara packa ryggsäcken och dra i väg på kontinenten med tåg, Lissabon, Berlin, Wien, Florens, London, Franska Rivieran eller vart du ville ta dig under en månads tid. Lite som äldre tiders ”Grand Tour”.
Själva ordet tågluffa är belagt sedan 1973 så namnet och Interrailkortet är intimt förknippade med varandra.
Det var som populärast under 1990-talet, de som just slutat gymnasiet skulle ut och få en dust av frihet runt om i Europa. Toppåret var 1991 då det såldes ca 70 000 interrailkort, bara i Sverige. Möjligheten att träffa en landsman på ett tåg ute i Europa var tämligen stor.
I dag finns kortet fortfarande kvar och nu kan alla tågluffa oavsett ålder, och tidsspannen är olika och även då priset.