Interiör fångvagn UWHJ E1 från 1868
Brottslingar transporteras med järnvägens hjälp
1858 kommer första beslutet att järnvägen ska transportera fångar, till en början mellan Göteborg och Alingsås tur och retur. Fångtransporterna utfördes i speciella vagnar inredda för ändamålet, en gång i veckan: tisdagar från Göteborg, och onsdagar från Alingsås.
Fångvagnen som iordningställts kunde ta upp till tolv fångar. Skulle fler fångar transporteras vid samma tillfälle skulle en extra tredjeklassvagn medfölja tåget.
Fångtransporter på järnväg ökar
I och med järnvägsnätets utbredning utökades möjligheterna för fångtransporter. Genom klagomål som kom från personalen som följde med fångtransporten får man indirekt en inblick i hur det var för de människor som transporterades i dessa järnvägsvagnar.
Kölden under vinterhalvåret och hettan under sommarhalvåret i fångvagnarna var ett återkommande klagomål. Det klagades på otäta dörrar som släppte in snö och bildade snödrivor inne i vagnen. En vattenbehållare efterfrågades också för att tillgodose behovet att dricksvatten under transporten.
Fångar flyttas till personvagnar
Fångtransporter i speciella fångvagnar pågick fram till cirka 1960. SJ:s två sista vagnar skrotades 1959 respektive 1962. Då hade man sedan ett antal år tillbaka till stor del redan börjat transportera fångar i vanliga personvagnar enligt en ny lag.
I dag finns endast en fångvagn bevarad, det är Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga-Järnvägs (UVHJ) fångvagn från 1868, som finns att titta på i Järnvägsmuseets basutställning. Vagnen var i bruk 1868–1930.