En form av samarbete som hade sin början 1924 var då Svenska Turistföreningen och SJ anordnade Vintersportresor till Jämtland under 29 mars – 7 april. Priset för resan var nedsatt med 50 %. Året efter fick även resenärer från Malmö och Göteborg ta del av denna form av vinterresor.
Under slutet av 1924 väcktes frågan om inte skolungdom skulle få dra nytta av en veckas luftombyte samt att få tillfälle att öva sig i skidåkning. Denna form kallades Skolungdomens fjällfärder och började 1925. År 1927 hade idén kommit att använda lösa mellanstycken som lades mellan sätena för att på så vis skapa en liggplats. På mellanstyckena lades wellpapp som någon form av dämpande underlag mot den hårda skivan. Denna lösning fick en förbättring 1929.
Ur detta kom även idén om att fjällvärlden inte bara var vinter, snö och skidåkning utan även sommartid skulle man få möjlighet att med tåget ta sig till fjälls för att upptäcka sommaren i fjällen. Tanken kom att förverkligas och konceptet kallades Tåghem. Här var tanken att resan och boendet i ett skulle ske med tåg. Resan upp till Jämtland skedde med speciella tåg samt att man bodde på tåget, som ett logi av lite enklare slag. SJ:s intention var att ”sprida kännedom om fjällvärlden inom vidare kretsar bland folket” och att det var ”nödvändigt att göra propaganda bland ungdomen”.
Samarbete skedde även här med Svenska Turistföreningen och då behövdes det hjälp med mat, utflykter och dylikt.
Tåget bestod till en början av 2 äldre 3 klass sovvagnar, restaurangvagn/ matsalsvagn. Varje grupp kunde motsvara upp till 90 personer och vistelsen sträckte sig under 1 vecka på destinationen.
De olika koncepten arrangerades under ett antal årtionden och kan ha tagit sitt slut i slutet av 1950-talet eller i början på 1960-talet.