Järnvägarna i Norrland är väldigt mycket en fråga om Statens Järnvägar. Från Storvik dit man kom 1875 och vidare norrut arbetade sig järnvägvägsbygget stadigt upp i landet.
En av de fördelar som medgavs genom järnvägsnätets etablering och som tog sin linda under 1880-talet var turismen som kunde komma till den jämtländska fjällvärlden i och med att man nådde Östersund och Storlien 1882. När man sen kom till Boden/Luleå 1894 och slutligen Riksgränsen 1903 hade ett järnvägsnät skapats från Malmö till Riksgränsen. Det gjorde att man nu hade oanade möjligheter att ta sig med tåg till de olika delarna av norra Sverige.
En sådan möjlighet kunde SJ inte undvara att ta vara på. Ett expresståg mellan Stockholm – Narvik skulle på prov sättas in under sommaren 1903 kallat Lapplandsexpressen. Tågen gjorde sträckan på 48 timmar med ett 2 timmar långt uppehåll i Kiruna. Resultatet blev ”ganska förhoppningsfullt” och det gick även somrarna 1904–1905 men redan 1906 lades expresståget ned och ersattes av ett snälltåg med två avgångar i veckan under sommarperioden.
Lapplandsexpressen blev SJ:s första ”lyxtåg”.