När staten bestämde sig för ett stambanenät av järnvägar, tillsattes år 1855 en man vid namn Nils Ericson vilken kom att leda enmansmyndigheten Statens Järnvägsbyggnader till 1862. När han avgick delades myndigheten upp i två delar.
En för själva byggnationen: Styrelsen för statens järnvägsbyggnader (SJB) och en för själva trafiken: Styrelsen för statens järnvägstrafik (SJT). SJT kom att använda sig av namnet Statens Järnvägar som varumärke från start. Båda dessa kom att i slutet av 1888 slås ihop till en ny myndighet: Kungliga järnvägsstyrelsen.
SJB kom att ingå i den nya myndigheten som en avdelning: statens järnvägsbyggnader, fram till 1938 när man hade byggt färdigt järnvägen i Sverige och SJB lades ned. Kungliga järnvägsstyrelsen fanns fram till 1963 när man ändrade SJ i grunden. Fram till dess var myndighetens firmatecknare, Kungliga järnvägsstyrelsen och dess varumärke var SJ.