Från 1938 till 1947 såldes 21 dressiner av modellen till SJ och minst 4 till privata banor. Just denna beställdes 1943 och levererades i september 1944 och fick då nummer 137, vilket finns ingraverat i kylaren. I samband med omnumrering i början på 1960-talet så fick den nr 2907 då nummer under 3000 gavs fordon som var på väg att slopas.

Men just 2907 kom att överleva längst av alla. Den var på 60-talet i Sundsvall, och hamnade till sist i Östersund. Lokala krafter på banområdet tyckte den var synd att skrota och man renoverade den så sent som 1980.

Då byttes den tidigare 60 hk Ford V8-motorn ut mot en Volvo B18, och den treväxlade lådan blev ersatt av en fyrväxlad. Den blev sedan kvar i Östersund, ömt vårdad ända fram till 2011 då den blev museiföremål och skänktes från Infranord till Järnvägsmuseet. Vi har också nummer 122 i samlingarna, vilken har kvar originaldrivlinan.

Motordressinen körs från baksätet, och den som ska inspektera banan sitter fram. Dressinen är godkänd som småfordon i spärrfärd och växling med en största tillåtna hastighet av 70 km/h. Den vänds med hjälp av en domkraft som man handpumpar mitt under dressinen, och sedan vrider dressinen för hand.