SJ började på 1950-talet på allvar att intressera sig för större diesellok. När NOHAB (Nydqvist och Holm AB i Trollhättan) tillsammans med EMD (Electro Motive Divisions i Amerika) visade upp demonstrationsloket G12 7707 i Sverige 1954 växte SJ:s intresse.

1956 köpte SJ loket och döpte det till T5 105, och så småningom till T42 205. Loket kom att gå hela sin aktiva tid i godståg mellan Boden och Haparanda. Loket ställdes av 1983 och såldes till föreningen Norska GM-gruppen, varifrån Järnvägsmuseet köpte tillbaka loket 2007.

Motorn är en tvåtakts V12:a från General Motors, mod 567C. Loket är ur-modern för alla de olika typer av GM-lok som NOHAB lät byggda åt Sverige, Norge, Danmark, Belgien, Luxemburg och Ungern, varav många fortfarande är i trafik.

Begreppsförklaring

T42 är en beteckning (littera på jvg-språk) på loktypen och betyder:

  • T = Diesellok med mer än 300 hästkrafter för linjetrafik
  • 42 = Av typ 42 inom ”T-familjen”
  • 205 är lokets individnummer

Tillverkad

EMD La Grange, Chicago, USA, 1953 och ombyggt med annan motor hos GM i London, Ontario, Kanada, 1954  

Längd

14,4 meter

Vikt

72 ton

Motorstyrka

1 425 hk

Hastighet

Högsta tillåtna hastighet 100 km/h