Interiör av järnvägspostvagn littera SJ EDFot 735.
Kungliga Postverket insåg tidigt fördelarna med att använda järnvägen för postbefordran. Allt eftersom järnvägsnätet växte kunde man snabbare nå ut med posten i landet. Först skedde det i form av lösa trälådor vaktade av postiljoner som följde med i tåget. Postsorteringen gjordes i postexpeditioner inrättade i stationshusen.
Postkupéexpeditioner inrättas på västra och södra stambanan
År 1862 i samband med att Västra stambanan invigts inrättades två postkupéexpeditioner. Det var en vardera för sträckorna Stockholm-Hallsberg, Hallsberg-Göteborg. Året därpå kunde hela sträckan Stockholm-Göteborg avverkas på 10–11 timmar och en och samma personal kunde arbeta under hela sträckan. De två postkupéexpeditionerna slogs ihop till en. När Södra stambanan öppnats fick även den en postkupéexpedition. Det var postiljoner som tog emot postsäckar vid de olika stationerna. Postiljonerna började genast postsorteringen för att vara färdiga i tid när stopp gjordes vid den station där postsäcken skulle lastas av. Förutom de brevlådor som var uppsatta på stationshuset fanns även brevlådor på postvagnarnas långsidor.
Rationalisering och effektivisering
De första vagnarna som Postverket använde var ombyggda tredjeklass personvagnar och från 1863 fanns postvagnar inredda för postsortering. Utvecklingen fortsatte och postvagnarna fick modernare inredning när det gällde ljus, värme och utrymmen. Sorteringsmaskinerna var början till en rationalisering och effektivisering. Posten samlades i stora postterminaler där den sorterades. På sikt skulle järnvägsposten med sortering ombord inte behövas och år 1996 upphörde all postsortering ombord på tåg.