Vad som är viktigt är förstås subjektivt, men 1896 är ur ett perspektiv ett viktigt årtal och det är hitintills så vitt vi vet den första gången som ett svenskt järnvägsmuseum diskuterades.
År 1897 skulle den stora konst- och industriutställningen ske i Stockholm. Statsrådet och chefen för Civildepartementet hade skickat ut en skrivelse april/maj 1896 till SJ om ett eventuellt deltagande i utställningen. SJ uppgav i sitt svar, att man ställde sig positiv och påminde om att man så hade gjort 1866 och då fick bronsmedalj. Man anger i svaret att de utställda föremålen på Stockholmsutställningen 1897 ”kunde sedermera bilda stommen till ett ”järnvägsmuseum”, en hos oss hittills saknad inrättning, som förekommer flerstädes i utlandet och där omfattades med stort intresse samt befunnits vara till verklig praktisk nytta.”
Av detta blev inget, vare sig av SJ:s deltagande eller ett järnvägsmuseum. Uppropet gav eko inom SJ och dess personalföreningar, man gjorde olika upprop till samlande av historiska artefakter av olika slag för belysande av järnvägens utveckling Sverige.
En stor utställning anordnades i Malmö 1914, Baltiska utställningen. I den var SJ en stor utställare och deltagare och där förverkligades den tidigare tanken: ”de utställda föremålen kunde sedermera bilda stommen till ett järnvägsmuseum”.
Öppnandet av ett järnvägsmuseum skedde maj 1915, i SJ:s kontorskomplex vid Centralstationen: Vasagatan 1–3, Stockholm.