Järnvägsstationer
Järnvägsstationerna byggdes utmed banorna. De skulle innehålla utrymmen för resenärerna som väntsal och ibland en järnvägsrestaurang, samt lokaler för personalen som arbetade vid järnvägsstationen.
År 1855 började bygget av södra och västra stambanorna. Södra stambanan började byggas i Malmö och Västra Stambanan i Göteborg. När bygget startade var det ännu inte klart vilken sträckning banorna skulle ha genom landet.
Ingenjören Nils Ericson fick kungens uppdrag att ansvara för utbyggnaden av stambanenätet. Han hade ett förslag som gick ut på att stambanorna skulle dras genom områden med brist på andra kommunikationer. De privata banorna skulle understödja den regionala utvecklingen för handel och transport.
Nya samhällen
Förslaget antogs och i och med det utvecklades nya samhällen som tidigare inte existerat.
Järnvägsstationerna byggdes utmed banorna. De skulle innehålla utrymmen för resenärerna som väntsal och ibland en järnvägsrestaurang, samt lokaler för personalen som arbetade vid järnvägsstationen. Vid en del järnvägsstationer fanns det också bostadsutrymmen för personal som tjänstgjorde vid stationen.
Statens Järnvägar hade chefsarkitekter som ritade stationshus och andra järnvägsbyggnader. De privata järnvägarna anlitade olika arkitekter och ingenjörer som ritade stationshusen.
SJ och de privata banorna använde ofta samma ritningar för flera stationer på samma banor. Det gjordes främst av ekonomiska skäl.
Inom SJ fanns olika typhus som fick stå modell för flera stationshus utmed stambanorna. Ovan ser vi ett exempel på ett sådant typhus. Det är Alvesta gamla stationshus som är byggt efter Katrineholmsmodellen.