
Tågstäderskan tillhörde trafikavdelningen och hade som sin närmaste chef stationsföreståndaren vid järnvägsstation där hon var stationerad.
Under den tjänstgöringen på tåg var det tågbefälhavaren som var närmaste chef. Enligt "Instruktion för tågstäderska" från 1943 skulle tågstäderskan vara utrustad med en enligt järnvägsstyrelsen fastställd standardutrustning:
- 1 förvaringsväska
- 1 portör
- 1 tång
- 1 skrapa
- 1 mugg
- 20 bollskivor
- 2 handdukar
- 6 torkdukar
- 1 tygväska med 2 fack
- 1 sopskyffel
- 1 russinviska
- ett antal papperspåsar med handtag
- 1 dörrnyckel (till personvagn)
- 1 vattenflaska (sommartid, med lämplig pipanordning för påfyllning av vatten)
Tygväskan skulle användas för förvaring av sopskyffel och viska. I portören skulle de redskap som skulle användas vid rengöring av klosetterna, mugg, skrapa, tång och bollskivor.
Genom täta ronder genom personvagnarna skulle städerskan se till att "städning och putsning är tillfredställande". Hon skulle se till att kupéer, korridorer, vestibuler och toaletter alltid var snygga och prydliga. Bord, fönsterramar, dörrhandtag, ledstänger, skinnklädda soffor och stolar skulle torkas av. Askkoppar skulle tömmas, skräp från golv och mattor skulle sopas upp. Toaletterna skulle hållas rena, speciellt de s.k. klosettrattarna. Hon skulle även se till att karafferna var påfyllda med friskt vatten, speciellt under sommartid.
Tågstäderskan skulle efter tågbefälhavarens anvisning utföra bäddning och uppbäddning i sov- och sjukvagnar. I sovkupén var det inte bara bäddning som skulle utföras. Skyddsremmen vid överbädden skulle krokas i, rullgardinen skulle dras ner, gardinerna dras för och handdukar läggas på huvudkudden.
Tågstäderskan medföljde tåget och enligt instruktionerna skulle hon "vara i ständig rörelse och i möjligaste mån utföra städningen av kupéerna (avdelningarna) då de resande hava lämnat dessa".
Förutom städuppgifterna skulle tågstäderskan även ha kännedom om den linje och tidtabell som hon tjänstgjorde på för att kunna svara på frågor från de resande.