Efterkrigstiden innebär stora påkänningar för SJ. De har ca 70 000 anställda, 15 000 km järnväg, och svag ekonomi. Tappade volymer i resande och gods skapar underskott för SJ. Något måste göras och det blir besparingar och nedläggning av olönsamma banor. Detta är bara början då vägtrafiken ökar och tar än mer andelar från SJ.

1963 tas ett nytt trafikpolitiskt beslut med konsekvensen att vart och ett av trafikslagen ska bära sina egna kostnader. Ett för SJ:s del viktigt beslut är att man slipper trafikeringsplikten samt att staten går in och köper de olönsamma delarna av järnvägsnätet som av samhällsekonomiska principer bör vara kvar. Statsbidragen för järnvägstrafiken börjar nu betalas ut. En tid från 1963 fram till slutet av 1980-talet kan kännetecknas av kostnadsjakt, effektivisering, och kräftgång.