Svenska järnvägens fader
Adolf Eugène von Rosen kallas för den svenska järnvägens fader och det har sin orsak.
Von Rosen hade vistats i England under lång tid och tagit intryck av järnvägens explosiva utveckling där och på kontinenten. I Göteborgs Handels- och sjöfartstidning kunde man i juli 1845 läsa om ett prospekt där man kunde anteckna sig för aktier i ett svenskt järnvägsprojekt. Notisen var hämtad från den engelska tidningen The Times. Ingen hade hört talas om detta så ryktena florerade att det hela var en bluff.
I september kom hjulångare Gauthiod till Stockholm. Med som passagerare var von Rosen. Han hade ett färdigt förslag på ett omfattande järnvägsnät för hela landet med sig. Han gick upp till kungen och i november kunde man läsa i tidningarna att von Rosen hade fått monopol på etablerande av ett järnvägsnät i Sverige. Kungen lyssnade med stort intresse.
Svenska jernvägsbyrån öppnar 1846
I januari 1846 öppnades Svenska jernvägsbyrån i Stockholm med utsikt över Mälartorget. Nu startade en febril aktivitet med rekognoseringar för finansiering, ”fundraising”, i England men även i Sverige. Även om hans förslag byggde på att engelska kapitalstarka personer hade lovat att stötta förslaget om ett järnvägsnät i Sverige behövdes även svenskt kapital i projektet. Projektet var dessvärre otursförföljt och när den andra järnvägskraschen var ett faktum i England 1847 försvann den ekonomiska grundplåten för projektet.
Allt som blev av de storslagna planerna var att man 1852 bildande ”Kungliga svenska aktiebolag för järnväg mellan Köping och Hult”.
Inte heller det gick vägen, det blev bara en kort bana mellan Örebro och Köping – Köping – Hults järnväg (KHJ), men många av ingenjörerna och de anställda i KHJ kom med sin erfarenhet att ingå i det som sedan blev Statens Järnvägsbyggnader från 1855.