På ånglokstiden värmde man upp resandetågen med ånga och lyset kom exempelvis från generatorer och batterier under vagnarna.

När elloken gjorde sitt intåg skickade man ut 1000 V 16 2/3 Hz från lokets transformator, alltså ett helt eget elsystem som bara järnvägen har. Vagnarna byggdes efterhand så att de inte hade ångvärme och även generatorbelysningen försvann. Man behövde då lösa elfrågan när man drog tåg med diesellok. Först provade man med att ha en extra motor med generator i dieselloken, men det bullrade så mycket så förarna och fackföreningarna blev inte så glada. Därför blev det kring 1962 en lösning att man byggde om några resgodsvagnar med en dieselmotor och en generator så att dessa kunde leverera kraft till tåget. Dessa vagnar kom då att kallas för "Dieselelektrisk tågvärmevagn".

S17d 55134 är en sådan vagn och den renoverades klart 2014 av Järnvägsmusei Vänner. Vagnen tar vi med oss när vi ska köra ånglok eller diesellok och behöver värme eller t.ex. ström till restaurangvagnen. Det är alltså den vagnen som går i ena änden och som bullrar. Vagnen har även fått en mindre generator inbyggd som kan leverera 400 V, 50 Hz till tåg och restaurangvagn.

Foto: Bertil Lindblad