När elloken gjorde sitt intåg skickade man ut 1000 V 16 2/3 Hz från lokets transformator, alltså ett helt eget elsystem som bara järnvägen har. Vagnarna byggdes efterhand så att de inte hade ångvärme och även generatorbelysningen försvann.

Man behövde då lösa elfrågan när man drog tåg med diesellok. Först provade man med att ha en extra motor med generator i dieselloken, men det bullrade så mycket så förarna och fackföreningarna blev inte så glada. Därför blev det kring 1962 en lösning att man byggde om några resgodsvagnar med en dieselmotor och en generator så att dessa kunde leverera kraft till tåget. Dessa vagnar kom då att kallas för "Dieselelektrisk tågvärmevagn".

S17d 55134 är en sådan vagn och den renoverades klart 2014 av Järnvägsmusei Vänner. Vagnen tar vi med oss när vi ska köra ånglok eller diesellok och behöver värme eller t.ex. ström till restaurangvagnen. Det är alltså den vagnen som går i ena änden och som bullrar.

Vagnen har även fått en mindre generator inbyggd som kan leverera 400 V, 50 Hz till tåg och restaurangvagn. Vagnens effekt är ganska begränsad och räcker till 3-4 vagnar när det är riktigt kallt, så därför ser man på Inlandsbanan ofta deras röd-vita containervagn med i tåget - för där finns det kraft!  

Begreppsförklaring

S17d är en beteckning (littera på jvg-språk) på vagnstypen och betyder:

  • S = Specialvagn
  • 17 = Modell 17 i ”S-familjen” vilket 1962-1970 innebar att det var en värmevagn
  • d = Vagnen har dieselelektriskt uppvärmningsaggregat
  • 55134 är vagnens individnummer  

Tillverkad

ASJ Linköping, ombyggd 1962 till tågvärmevagn  

Längd

14,1 meter

Vikt

48 ton

Motorstyrka

Motorn är en GM V8 2-takt på 240 hk. Modellen heter serie 071 modell 7083-7200. Motorn arbetar på 1800 v/m.

Hastighet

Högsta tillåtna hastighet 100 km/h