Stockholm växte med rasande fart i början av 1900-talet. Förorter tillkom eller inkorporerades. Särskild lokaltågstrafik infördes för människors förflyttning mellan bostaden och den centrala staden.

Med korta avstånd mellan stationerna så behövdes en smidig av- och påstigning. På SJ:s första boggivagn för lokaltåg behöll man traditionella ändplattformar med gaveldörrar men avsatte vagnens mittpart till vestibul och dubbeldörrar i vagnssidan.

Lösningen visade sig fungera väl och finns faktiskt kvar än i dag i de moderna pendel- och tunnelbanetågen. Idén föddes av att man på 1920-talet satt samman två mindre tvåaxliga vagnar med öppna ändplattformar mot varandra med en gemensam boggi under de mötande partierna vars plattformar byggdes in.

Vagn 2832 har under två år genomgått en omfattande restaurering i museets verkstad och färdigställdes i april 2013. Vagnen har fått ett utförande som efter den första moderniseringen med nya soffor i slutet av 1930-talet. Då hade även sprutmålning införts i SJ:s verkstäder. En järnvägsvagn målades vanligen om vart femte eller tionde år. För att få ett tidsriktigt utseende har museets snickare tillverkat nya fönster efter originalritning liksom det svetsade taket har återfått icke bärande nitförband som ursprungligen höll samman takplåtarna.

Vagnen har ingen platsnumrering och det går därför inte att boka någon plats i denna vagn.

Dokument