En person som arbetar som konduktör tittar ut från tåget.

Konduktören var anställd vid trafikavdelningen, den närmaste chefen för en konduktör var Stationsinspektorn.

Konduktören skulle en halvtimme före tågets avgång infinna sig på stationen och anmäla sig hos Stationsinspektorn och ta emot order för tjänstgöring på tåget. Konduktör som inte infann sig på rätt tid fick böta med löneavdrag för 2 dagar vid första tillfället, vid upprepning av förseelsen 4 dagars löneavdrag.

Varje konduktör skulle vid tjänstgöring ha med sig:

  • 1 st. grön signalflagga
  • 2 st. röda signalflaggor
  • 1 handsignalflagga

Konduktören ansvarade för att sido- och baklyktor, som skulle sitta upptända på vagnarna vid bestämda tider, var putsade och i ordning. Han skull också se till att vagnarna var riktigt sammankopplade, att godsvagnarna var riktigt adresserade och gott skick samt att dörrarna till godsvagnarna var stängda. Konduktören skulle också ansvara för att de signaler som skulle signalera att extra tåg följer sattes upp på sista vagnens baksida.

När tåget skulle avgå från järnvägsstationen var det på stationsinspektorns signal som loket startade, därefter när tåget var igång var det konduktören som ansvarade för passagerare och gods.

Under tågets gång skulle konduktören vara uppmärksam på dels lokförarens signaler, dels signaler från t.ex. banvakter utmed banan. I kurvor var det viktigt för konduktören att se till att alla vagnarna var med i tåget.

Om en olycka hände eller om något hinder upptäcktes på banan skulle konduktören skyndsamt se till att placera signaler för att varna efterkommande tåg.
Skulle ett tåg stanna mellan två stationer skulle konduktören underrätta passagerarna om orsaken till stoppet.

SJ:s första kvinnliga konduktör anställdes år 1975.