Lokeldaren stod under lokförarens befäl när det gällde allt som rörde lokets skötsel och handhavandet i allmänhet. Eldaren skulle på lokförarens begäran utföra allt det arbete som behövde göras för att få loket i ordning inför tjänstgöringen. Det var bland annat att sköta ångpannan, ta in vatten, fylla på kol, rengöring, smörjning och att putsa lyktor.

Under tiden som loket var i gång skulle eldaren se till att rätt mängd kol hela tiden fanns i fyrboxen. Det var viktigt att eldaren hade kännedom om banan för att vid rätt tidpunkt fylla på med kol, till exempel vid uppförsbackar.

Bromsa loket

När eldaren inte var upptagen med att fylla på kol i fyrboxen var hans plats vid bromsveven för att vara beredd på eventuell signal för bromsning av loket. Lokföraren och eldaren skulle båda ge akt på signaler från banvakter utmed banan eller vid stationerna. Viktigt var att hålla koll på signaler som kunde ges efter att tåget passerat postningställe eller järnvägsstation.

Vanligtvis användes stenkol som lokbränsle, men även koks, ved, torv och olja har använts genom åren. Under andra världskriget när det blev brist på kol byggdes några ånglok om för torveldning eller vedeldning.

Eldare ånglok, 1956. Foto: Lennart Nilsson, Järnvägsmuseets samlingar/SMTM.