När järnvägarna började byggas i Sverige uppstod ett behov av att den färdiga banan måste underhållas och förvaltas. Därför anställdes särskild personal för att underhålla banan, dessa kallades banvakter.
Banvaktens uppgift var att inspektera sin del av järnvägsbanan och vid fel åtgärda detta eller meddela brister till närmaste banmästare. Att åtgärda felen fick man passa på att göra mellan de olika tåg som passerade. Fel som kunde uppstå var tjälförskjutningar, rälsbrott eller t.ex. solkurvor. Även hinder som nedfallna träd eller stenblock skulle åtgärdas.
Förutom inspektion av banan hade banvakten en hel del arbete med underhåll. Under sommartid utfördes slipersbyte, byte av brustna skarvjärn men även lagning av grindar och staket utmed banan. För att rälsen skulle ligga i rätt läge utfördes klotsning, kilning och stoppning. I banvaktens arbetsuppgifter ingick också att hålla obehöriga borta från banan, endast de som hade löst gångbiljett hade rättighet att gå på banan. Att med gångbiljett få rättighet att gå på banan skedde under eget ansvar som det tydligt angavs på biljetten.
Vidare skulle banvakten kontrollera de passerande tågen, och se till att allt stod rätt till med dem. I reglementet står att banvakten skulle "inneha postning". Det innebar att "bana och stationer skola vara bevakade under de tider av dygnet, då tåg passerade". Fram till 1873 hade banvakten inte dygnsbevakning. Bevakning nattetid inleddes då Statens Järnvägar började köra nattåg mellan Stockholm - Malmö och Stockholm - Göteborg. Det betydde att banvakten fick i stort sett ett dygnet runt-arbete.
Systemet med banvakter existerade fram till i början på 1960-talet. En förändring och minskning av banvaktsystemet började dock långt tidigare. Benämningen banvakt ändrades till banbiträde som sedermera kom att heta banarbetare. Istället för att vara banvakter längs linjen, förlades banarbetaren till större orter och utgick därifrån för att göra inspektioner och underhållande åtgärder längs banan.
Elektrifieringen av järnvägarna och järnvägens egen telefonnätsutbyggnad från 1920-talet och framåt, gjorde att många som arbetat som banvakter kunde få uppgifter inom andra banrelaterade områden, till exempel telefoni, elkraft eller byggnaders underhåll.