Den allra minsta modellen av banvaktsstuga byggdes under 1850-talet och mätte 8 x 10 sv. Fot vilket motsvarar 2,4 x 3 meter. Den hade förstuga och ett rum. Ingången till stugan var på gaveln mot järnvägen.
På motstående gavel fanns ett utedass. Längs sträckan Stockholm – Göteborg byggdes 31 stugor av denna modell som var "afsedd att inrymma ogifta banvakter".

Efter denna typ av banvaktsstuga kom en större variant som benämns 1862 års modell. Denna stuga hade utökats med ytterligare ett rum.

Stugorna blir större

Efter klagomål på att stugorna var trånga utvecklades nästa stugmodell. 1872 års modell, har även den gaveln mot banan, och inreddes med två rum och en förstuga med ingång på ena långsidan. Till banvaktsstugan hörde ett uthus, med plats för upp till två kor, en kalv och kanske en gris. I uthuset fanns även materialbod där banvakten förvarade sina verktyg, rälsspikar, knalldosor med mera. På loftet i uthuset förvarades hö som ofta hade slagits utmed banvallar och ytor där det var tillåtet för banvakten att slå gräs. 

En banvaktsstuga av 1872 års modell, Hosäter 213, flyttades år 1986 till Järnvägsmuseet och finns att se på museets område.

Stugorna avvecklas

Efterhand som banvaktssystemet fasades ut, avvecklades stugorna. En del revs, en del såldes till järnvägsanställda som sommarstugor. Tittar man utmed järnvägen när man åker tåg så kan man på vissa ställen se banvaktsstugor som står kvar. En del har kvar skylten med det nummer som banvaktsstugan hade.