Påsken har alltid varit en stor mathelg. De som håller styvt på traditioner äter sill, ägg, lammstek och lax under påsk. Därför passar vi på att bjuda på en riktigt populär laxanrättning som vi har serverat till flera sällskap ombord under våra tågresor. Den här gången är det Linus, vår kökschef, som har bidragit med receptet. Notera att laxen ska tillagas dagen innan den ska njutas!

Linus Örtmarinerade lax

4 portioner

 

1 putsad laxsida på ca 1 kg med skinnet kvar

 

Marinad

½ dl vitvinsvinäger

½ tsk salt

2 krm krossad svartpeppar

½ dl olivolja

½ dl rapsolja

4 msk vatten

4 tsk torkad basilika

2 tsk torkad timjan

2 tsk torkad dragon

 

Linus Aioli

2 dl majonnäs av god kvalité

drygt ½ dl gräddfil

1-2 vitlöksklyftor

 

Laxen – görs dagen innan den ska njutas

  1. Sätt ugnen på 100°C.
  2. Lägg laxen med skinnsidan uppåt i en osmord ugnsfast form.
  3. Värm laxen i ugnen ca 40 minuter.
  4. Blanda under tiden marinadens alla ingredienser.
  5. Tag ut laxen och dra av skinnet. Putsa bort den bruna späcket.
  6. Slå över marinaden medan laxen fortfarande är ljummen.
  7. När laxen har svalnar helt, låt den vila i kylskåp över natten.
  8. Servera med Linus Aioli, kokt potatis och en god grönsallad.

 

Aioli – görs två timmar innan den ska njutas tillsammans med laxen

  1. Skala och pressa vitlöksklyftorna.
  2. Rör ned vitlöken i majonnäsen tillsammans med gräddfilen.
  3. Blanda väl.
  4. Låt dra i två timmar före servering.

 

En populär fiskanrättning som serverades under många år ombord på restaurangvagnarna var hel, stekt rödspätta, ofta tillsammans med en smörbrynt blandning av kapris och hackade, inlagda rödbetor. Mycket uppskattat! Under flera år serverades också denna anrättning ombord på Årgångståget.

 

Det kanske ändå inte var alla som uppskattade restaurangvagnsmaten. En som gärna kritiserade TR för mathållningen ombord var Karin Juel, mycket känd vissångare som slog igenom under 1930-talet. Under krigsåren på 1940-talet och en bit in på 1950-talet turnerade hon flitigt och reste oftast med tåg. Resorna var långa och även Karin blev hungrig och besökte då restaurangvagnen trots sin uppenbara aversion mot maten som serverades ombord. Detta gav hon luft åt i de kåserier hon skrev med iakttagelser ur levande livet. Kåserierna publicerades i flera veckotidningar och fick stor spridning.

 

I ett kåseri med rubriken ”Äta på tåg”, skrev hon: ”Som kvinna förstår jag mycket väl, att det måste vara ett helt pussel att hålla mat på tåg. Men jag förstår inte varför den måste vara så hopplöst enformig, så fantasilös och framförallt så knapp som den blivit.” Karin beskrev också mycket ingående den rödspätta som hon fick in på tallriken: ”Det var den yttersta rumpan på en lövtunn spätta, i ostyckat tillstånd ungefär tjugo centimeter lång och tunn som nattgammal is. När benet kom bort, blev det precis tre munsbitar. Jag tog det lugnt, för jag reste för att gästa ett hem där jag kunde få en smörgås när jag kom fram.” Det var ord och inga visor.